måndag 21 september 2009
Snubblat i en ångestgrop
Shit, den här veckan har varit typ den jobbigaste jag varit med om, ever, tror jag. Jag är bara så jävla trött. Trött, trött, trött. Íbland vill jag bara att någon ska söva ner mig och inte väcka mig förän allt är bra igen. Vill bara få sova, slippa ta itu med saker, slippa maten, slippa kraven, slippa se mig själv som jag är nu. Kluvenheten och ångesten hinner alltid ikapp, fan. Fast forward, snälla, det här är bara så jävla jobbigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
fan vad jag känner igen mig.Pia har hintat i säkert två veckor om att jag ska hoppa av programmet.och idag hade jag möte med chefen för boendestödet, på avdelningen.jag får inte komma till dagvården varje dag, och om två veckor skriver de ut mig.jag presterar tydligen för dåligt.jag vet inte hur jag ska klara detta.och tröttheten.tröttheten som får en att gå runt i en konstant dimma.man är aldrig riktigt vaken, aldrig rikigt närvarande...
jag tycker inte du ska hoppa av. Fortsätt försöka! fortsätt, bara fortsätt! Klart det måste få gå upp och ner i behandlingen - du hade till exempel kommit mycket längre än mig i början och var väldigt strak då, klart det måste finnas utrymme för bakslag då. Men försök bara att focusera - focusera och vila mycket så du orkar med det tror jag...
tror på dig!
fast det är inte jag som väljer att hoppa av. jag är helt enkelt inte välkommen längre.. kommer nån dag i veckan, men det blir den sista..
Skicka en kommentar