en kärleksdikt

Du,
jag
I år exploderar inte höstfärgerna
men växer ihop
vänjer sig vackert
stilla
och trevande
Lite som vi
vid varandra
Svältfödda på intimitet
en annan människas kroppsvärme
kan räcka så
... så fullkomligt!
Letar sakta efter känslan
Den avslappnade pulsen
En promenad bland solsken,
fallna äpplen
och löv
Även när marken blir snö,
slask
och grå
vågar jag hoppas att vi går tillsammans
För sedan kommer värmen tillbaka